0

Death Bed: The Bed that eats

Vi möter en konstnär...som är död...och fast bakom en tavla sedan 60 år och brevid denna tavlan står en säng som denna man pratar om som om den vore levande, och värre den pratar, eller ja, gäspar.Mannen är tydligen den brittiska författaren Audrey Beardsly som är en riktig person..eller var men hans tillvaro är inte någon att ha trots att han är odödlig i sitt döda tillstånd då bakom tavlan måste han bevittna dödssängen äta en hel dag värd av mat och till frukost dyker det upp ett par som smygit sig in i husetför att pippa men i ett stort långsamt glufs fullt av frätande "mag"syra dör dem. Det är så sängen äter, den fräter sönder sina lakan, väntar på att mat/offer ska frätas igenom och sedan gör magsyran jobbet å när sängen är klar så skickas resterna upp igen som om ngenting har hänt. När Audrey gör narr av sängens glufshet pch säger att ingen kommer dit pga husets hemsökta rykte så mejar sängen ner hela huset.i rent raseri att han fått vänta nästan 10 år på ett offer.Sen är det lunchdags. Vi får lite av samma valuta genom lunch, middag och efterätt då en grupp människor poppar upp, vi lär känna dem lite för väl å sen äter sängen upp den medans Audrey pratar med sängen. Kommer Audrey bli fri från sin förbannelse? Kommer sängen bli mätt än en gång?
Sunday school was right, yankin it was a bad lifechoise

Death Bed, the Bed that Eats är ingen underhållande b-rulle med skitdåligt skådespel eller en vandrande säng som säger nom nom nom, det är en semi poetisk film i stil med många franska konstfilmer med en stor backstory om mödrar och demoner  men det blir endå lite småroligt hur seriöst man tar en film om en köttätande säng. Patton Oswaltt som är en känd stand upare och semi-bra skådis tog upp denna i en av sina humoriska stand ups och gav filmen lite mer nationellt igenkännande bortom "top 10 knäppa filmer" listor.. Filmen är jättefin.....musiken, cinematagrofin...som en sån där över pretentious fransk sexfilm men fan vad seg den är, hur gör man en film om en demon som inte kan röra en muskel? jo... det är en mixad påse, Audrey försöker hålla filmen vid liv med poetiskt snicksnack genomhela filmen och jag är inget fan av sånna filmer där en snubbe snackar genom hela filmen till karaktärer som inte hör honom, typ som i naken, inte mycket dialog men filmens stjärna snackar med publiken konstant, lägg av med det, det hade varit bättre utan Audrey som karaktär helt å man fått lära sig mer om dödssängen genom krativ editing, är det illa att jag vill ta bort filmens huvudkaraktär men det är okay att sängen pratar? Filmen är surreal, det gillar jag och allt är baserat på en dröm som regissören hade, å den känslan har han lyckats fånga bra på film...synd bara att han glömde bort den och genom åren fram tills 2004 har filmen endast funnits på bootlegs innan filmen fick ett riktigt dvd släpp. OKay som konstfilm men som underhållnings material å det där  eviga hoppet om att någonscen ska likna en riktig b-aktig monster rulle dör sakta och säkert en säker död då ja....detta är mer konst  än shlock. Death Bed the bed That Eats får 2/5 Guldkameror
 
Markus