0

Midsommar

Igår kollade bloggens bättre (och ännu aktiva) hälft på bio. Det blev en äkta verklighets-historia om hur midsommar firas i Sverige! Sill, pubishår och middagar lika stela som samtal med din fulla onkel som pratar politik.
 
 
Dani råkar ut för en personlig tragedi som är något absolut ingen vill råka ut för. Så efter detta reser hon, hennes ofrivilliga pojkvän och några av hans vänner till Sverige för att fira midsommar i Hälsingland. Tydligen lever det ett speciellt litet samhälle där som firar på ett speciellt sätt med seder som är...tja...speciella.
 
 
Ari Aster slog hårt som en slägga med sin förra film, Hereditary. En jävla underbart fruktansvärd rysare man inte vill se om. Midsommar har en annan typ av skräck i sig då den lever med panikångest och bisarra händelser som leder till obehag. Så han utforskar en annan typ av skräck och gör det till sin egna lilla dryck. Även om vissa scener verkligen är sjukt obehagliga.
 
Midsommar är som en stark jävla chili. Inget man vill äta igen och man lider sig genom smaken. Men ändå något att skryta om efteråt. Jag tycker inte filmen lyckades slå hela vägen i mål, men som många andra säger så är det en sjukt speciell upplevelse. Och det är kul att den fått en del uppmärksamhet.
 
3,5 av 5 guldkameror.
 
Robin