0

Manitou

McEvoy  är doktor, en av de bästa som gör något han aldrig gjot förut, tar hjälp av en annan doktor med ett fall, i detta fall Dr. Hughes då fallet gäller en kvinna vid namn Karen som har världens knöl i nacken som ingen kan identifiera.Karen påpekar att knölen rör sig ibland och då Hughes och McEvoy  är landets top cancerknöls doktorer tror de att det inte rör sig om en tumör, utan ett barn, ett foster i nacken. Då medicin konsten inte verkar vara till ingen hjälp så hör hon av sig till sin föredetta pojkvän Harry Erskin  som är insatt i det övernaturliga. Han förutspår att Karens kommande operation kommer gå bra och vips så är de ett par.
when you nut so hard you enter another dimension
I sömnen börjar Karen snacka olika språk och under operationen verkar det som hon är telepatisk då doktorerna slängs hit och dit och en skär sin egna arm och operatioen ställs in. Erskine har en klient som han ska spå framtiden för men det slutar med att hon går in i chock å skriker Manitou  flera gåner om å slänger ner sig själv för trappen vilket leder Erskine till McEvoy  då detta är ett ord Karen nämnt och nu kan Karens liv vara i fara. De kallar fram besten med en seans och söker upp en gubbe spelad av den fantastiska Burgess Meredith som tyvärr inte hjälper som inte är till hjälp så då vi fått veta under filmens gång att det som tagit över Karen var en indian shaman så söker de upp en indian shaman som vet vad han ska göra. Vad som slutar är ett spektakulärt avslut med stora spök-komodovaraner, nerfrustna sjukhus, rymdäventyr och laser fighter i sann 70-tals psykadelsik anda.

Heya heya heya the indian boy, loved all the animals in the west
 
Att kalla the Manitou en billig Exorcisten kopia vore inte helt fel förutom lite, jo handlingen är rätt lik, en demon från en annan religion gör en ung, oskyldig kvinna besatt och gör hennes kropp helt oigenkännlig å så får vi mycket prat om relgionen  men i denna bokstavligt talat bankar de skiten ur demonen istället för att byta kropp, och Karen  får superkrafter och det hela förflyttas från plats till plats tills vi hamnar i rymden och ja klimaxet är en upplevelse....vägen dit är dock inte lika cool, vi får Burgs Maredeth i en stor roll, ett förlängt cameo som tyvärr inte hjälper så mycket utan berättar bara mest om att en Manitou är en demon ur indianreligioner så de åker efter en lång stund å ber en tvättäkta indian om hjälp och han får tillskillnad från Meredithds doktors karaktär rollen som Singing Rock. Filmen är producerad och regisserad av Blacksplotation rullar som Exorsisten rip-offen fast med svarta personer Abby, Sheba Baby och 7 andra rullar inklusive Day of the Animals och denna som tyvärr var hans sista film då han 1977 innan filmen släpptes dog i en helikopter olycka. Hur är Manitou som upplevelse? ämnet är intressant, myter och legender kan piffa upp vilken tråkig film som helst, karaktärerna är rätt sega men de gör sin del och för handlingen framåt, de gör sitt, inget mer och är inte något speciellt, men det är slutet och handlingen som drar denna film över gränsen från medioker till jävligt kul, speciellt den sista trekvarten som är totalt galen, jag har redan sagt för mycket om den. Jag brukar säga att ett klimax är awesome, men denna gång räddar klimaxet filmen då uppbyggnaden är lite seg men klimaxet långt, nästan en 4de del av filmen. Se Manitou för bad movie night, det är lite av ett spektakel av psykadelsika  höjder. Men ska jag ge ett försäljningstal  på filmen så lämnar jag er med detta. Laser fight i rymden med mycket explosioner och tuttar. Manitou får 3/5 Guldkameror.
 
Markus